Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När katten är borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en räcker! Man kom från början i rätta tagen.
Det var en sådan lockande fest, naturligtvis
Herberts uppfinning. Sedan han en vacker
junidag anlände till staden, där han förr blott gifvit
gästroll som herrmatros en gång — sedan dess
hade det lilla sällskap, han utvalt åt sig, fått
smaka nya nöjen, som ingen hittat på eller vågat
bereda sig förut där i Rappels gård. Det var
ett åldrigt hus, och gammaldags var den anda,
hvari det styrdes. Men hvad, som icke kunde
gått för sig öppet, på gästgifvargården eller i
stadsparken, det ordnades utmärkt inom det
aktade hemmets dörr. Allt berodde på enighet
och påpasslighet. Och detta hade Herbert lärt
sina vänner. — Nu kryssade han med mjuka
små bockar rundt bordet och bjöd cigarretter;
de små blygt motsträfviga damerna måste också
tända och suga några bloss. — Det är ju jag,
som bjuder, log Herbert, med skinande tänder
under en sammetssvart liten mustaschunge.
— Blir du ledsen, om jag gömmer min?
sporde husets dotter. Han svarade ej, och i
tystnaden, som plötsligt omgaf dem, tvang han
hennes ögon, stora, gråtskimrande dunkelblå,
upp i en blick, som lydde hans.
— Hulda kommer inte, förklarade litet brådt
Erika. Hulda Boman var dotter till en
tulltjänstemans änka, och omtyckt af all stadens
ungdom för sitt lifliga skämtlynne och sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
