Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När katten är borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erikas stämma klarnade allt mer, fast de
blekblå ögonen tårades. Dorotea och Berta
sjöngo med endast ställvis. Berta, Algots syster,
hade kanske ändå mycket skarpare utkik åt
Herberts håll, än brodern. Han hade liksom
tagit sitt parti och tycktes låta udda vara jämnt.
Men när Herberts skalkaktigt utmanande röst
sprang öfver de andras, och Doroteas alldeles
dog bort, som dränkt i hans — då sneglade
stundom Algots hvassa blick pilsnabbt bort mot
henne, hans ungdomsflamma, som nu brann så
tacksamt för den spotske inkräktaren.
Sången slöt; Erika spelade och gnolade —
en vals. Fötterna fingo fart, man dansade
sittande så att säga. Och under det taktfasta sorlet
blåste Herbert med röken försåtligt ljufva
hviskningar in i Doroteas värnlösa små öron.
Då — — — bom, bom, bom! Tre bestämda
knackningar på köksfönstret, som vette åt
gårdsplanen, kom festens yra larm att bytas i
dödstystnad — för ett ögonblick.
— Far! hväste Rudolf, och var i ett kattsprång
uppe, nafsade till sig glas och buteljer, så mycket
han fick fatt i.
— O, nej, nej, men herre gud, kved systern,
ännu stel af fasa med händerna sträckta rätt ut
i luften.
Algot och Berta hade på en förtviflad vink
med ögonbrynen från Rudolf gripit hvad de
kunde af servisen och flyttat in i skänkskåpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
