Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I blixtljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BLIXTLJUS
135
genast ut på nytt, ja, stegradt till ytterlighet.
Endast enstaka par händer hade lyfts till
klappning, bland dem äfven mina.
Vid det hörn, där jag nu slagit mig ner,
hade äfven Halvard haft plats: stol och glas.
När han återvände fann han den upptagen af
en liten, ytterligt liflig, åt alla håll gluttande
herre, som af idel vaksamhet intet iakttog. Lugnt,
men hvarken kamratligt vänligt eller kamratlikt
frankt, tog Halvard sitt undanskjutna glas. Med
öfverdrifven fjäskighet for den andre upp, bugande
och viftande:
— Å, jag ber tusen gånger, var det
direktörens plats ?
— Ja. Men det gör ingenting. Sitt ni!
Och den oåtkomlige lyckogossen gick vidare
med glaset i hand, skålade med ett par af de
äldre yrkesbröderna, frågade något, som erhöll
hufvudskakningar till svar. Efter korta nickar
vände han sig bort, såg på sitt ur och skred
sakta, obemärkt af de flesta, ut ur kaféet. — Ett
lokaltåg till staden tjöt utanför i nattmörkret. —
En sluddrande röst, kanske Bäcks, gnolade:
— Nu far pinnen hem. Ingen skada skedd.
»Pinnen», det var Halvards öknamn från
institutet. — Knappa tio minuter senare slogs
hotellets verandadörr upp med en smäll, som
väckte hela den festbedöfvade skaran ur
sömn-gångarmunterheten. Hvad katten stod på? Hvad
hade tillåtit sig hända? — En dräng i betjänt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
