Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I blixtljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
I BLIXTLJUS
mössa störtade in i förhallen och skrek: — Portier!
För Guds skull — hjälp! Han slog visst ihjäl
sig — han stöp rakt på hufvudet nerför stora
trappan!
— Hvem? I Herrans namn, hvem, karl?
— Direktörn, vet jag. Direktör Halvard. Jag
såg’et från källarporten — och nu ligger han på
gården. Han halkade väl, det är halare än is.
Och han var väl full.
Kamrathopen hade tumlat ut mot förstugan,
gråbleka några, purpurblossande som förut de
flesta. De nyktraste skyndade jämte portiern och
drängen ut genom den öde verandan och ner.
De andra trängdes öfverst på trappan, stirrande
ner på gården, där just Halvard, till synes liflös,
maktlös, lyftes i sin tunga, fina päls upp från
den regnsköljda isbacken.
— Inte var han full — han super aldrig —
sade en doft.
— Nej, men halt är det som tusan.
— Ja, och det är d-e fulla, försynen beskyddar
— lallade Bäck.
Med varsamma, knastrande steg buro de
tillskyndade nu Halvard uppför den ödesbringande
trappan.
— Inte är han död? — ropade några af de
väntande.
— Stackars »pinnen» — nästan snyftade en
annan.
Jag hörde något tätt bakom min rygg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
