Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärleksdrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN
149
färgstarka dragen skymtade emellertid en min af
bryddhet inför hennes heta blick. Han såg i
den något, som han hade svårt att förstå eller
bemöta — något, som han åtminstone alldeles
icke ville forska i.
— Här har frun bra fint, afbröt han så den
döfva tystnad, som plötsligt hotande ville smyga
sig öfver dem.
— Men jag är så rysligt ensam. — Hon hade
hastigt sänkt sin blick ner på hans fasta näfve,
som hvilade på bordskanten. Kapten Alfred
hajade till invärtes och drog i omedveten
försiktighet handen till sig, ner i knät. Samtidigt
öfverraskades han af en sällsam, stickande vånda
i maggropen. I ökad förvirring lät han
undslippa sig:
— Frun skulle ha små barn — fosterbarn
är väl lätt att skaffa, jag menar —
Plötslig kallsvett sprang fram öfver hans
panna. Bestört famlade han efter mössan, ville
resa sig upp, tacka och säga adjö. Fru Mina
såg, till sin häpnad och förfäran, en underlig
blekhet gråmena hans ansikte. Hon for upp.
— Men käre kapten — hur står det till?
— Fan vete! brummade han, jag ber om
ursäkt — tackar allra — men jag får visst gå
— — genast.
Fru Mina lutade sig fram mot honom, grep
om hans händer och sökte trycka honom ner
på soffan igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
