Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Också en karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 OCKSÄ EN KARAKTÄR
clock utan att kvida ens, till dess en eruption
förlossade honom för en liten stund. Läkare
eftersändes pr karriol med stallets snabbaste
springare, och anlände i skymningen. Det var
kolerin, Ivan så regalt förskaffat sig. Den natten
fick han ligga med isblåsa på magen och heta
krus under fötterna.
— Det kan gälla lifvet, hade doktorn sagt
till kamrern och mig.
Men modern, som helt enkelt icke kunde
tänka sig möjligheten att mista sin gosse, satt
länge uppe vid hans bädd och grälade ömt,
halfsnyftande:
— Att Ivan aldrig kan lyda mor! Hur
många tusen gånger har jag inte bedt dig låta
karten vara! Inte kan det väl smaka godt att
äta omogen grönkart, käre Ivan ?
— Jo, när det inte finns någon mogen,
stönade Ivan till svar, och begynte kalla på Sving,
småskrattande midt under kvalen. Jag hade just
listat mig ditin för att förmå den arma frun att
gå till sängs:
— Han yrar litet, sade jag, det är bäst, om
han nu får somna.
Hon lydde, suckande och mumlande i
hjälplös oro.
— Sof nu, Ivan, hviskade jag sedan, så blir
du bra i morgon.
— Trindskalle! svarade han med ett
uppriktigt hånlöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
