Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
SLAFVEN
en disigt dämpad dager. Rökning var ju
förbjuden, men Trum bolmade redan på sin
morgonpipa, öfvervakande sättarna, hvilkas blyfärgade
fingrar trolleriaktigt snabbt ilade öfver kasten.
Då och då hejdade han sin vandring midt i
salen, där faktorn just höll på med
ombryt-ningen. Faktorn var en reslig gammal man,
som tjänat pressen långt innan redaktör Trum
trampat ut barnskorna, men han lät aldrig
märka någon opassande öfverlägsenhet — om
också ibland ett smålistigt löje gömde sig under
hans täta mustascher, när chefen behagade hålla
lärorika haranger för sin personal.
Egentligen fanns där inte mer än en under
hans linjal, som han, Trum, helt och hållet
ansåg sig behärska. Det var visst inte någon
af springpojkarna — nej, det var
redaktionsmedlemmen, kandidat Månsson. De hade varit
nationskamrater vid universitetet, fast Trum var
ju betydligt äldre. När Trum blef den lilla
tidningens redaktör, råkade Månsson fastna på
hans krok: han engagerades som konst- och
litteraturkritiker och medarbetare för öfrigt, och
lockbetet utgjordes af att han skulle slippa
volon-tärtiden — han skulle få fast lön med detsamma.
Femtio kronor i månaden — inte var det någon
svindlande summa; men Månsson hade
föräldrahem i staden, och, senare kunde det ju ökas
på, om allt gick bra. — Ingendera parten tyckte,
att det gick särdeles bra, men man hade kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
