Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALFVEN
177
sjaskiga, hvita snörkängor — midt i vintern, och
med rörelser som en sprattelgubbe.
— Tag Pläds, herr Månsson — manade hon
igen med en rapp liten åtbörd mot soffan, och
när han satt sig, slog hon sig lugnt ner vid
hans sida. I ett inöfvadt, flytande föredrag
förklarade hon, alt hon färdades jorden rundt för
att titta lifvet riktigt i sömmarna. Nu var hon
här och hade redan hunnit med ett helt fång af
intressanta iakttagelser. Den förträfflige redaktör
Trum hade ställt herr Månsson till hennes
disposition. Papper och penna lågo klara på
bordet — bredvid ett par halfvor öl; — de
kunde genast sätta i gång.
Och den beskedlige kandidaten grep pennan,
och den ogenerade damen dikterade. Efter en
skrytsam inledning, presenterande henne såsom
Europas enda kvinnliga folk- och sedeskildrare,
gaf fru Snakvig en med världsmedborgaraktig
öfverlägsenhet kryddad, osammanhängande och
meningslös redogörelse för sina »intryck» af sin
första dag i denna stad. Månsson öfversatte så
godt han kunde, bättrade och rättade så mycket
han tordes och undrade med bäfvan, hur länge
det spektaklet skulle räcka. Frun skvattrade
oförtrutet på som ett klappträ i en fors.
— Är detta den norska kvinnan ? — sporde
sig Månsson. Skall detta vara Per Gynts
underbara Solveig ? Nej, det måtte väl snarare vara
ett af trollen från Dovrehallen!
12. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
