Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid kanalbryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KANALBRYGGAN
1S5
den var Ragnar maskinist. — När båtsignalen
tystnat, hördes moster Fina igen:
— Jaha, du Malin — men hur är det fatt
mecl Brita?
— Så där, ja! — hviskade Brita, spann så
ljudlöst som ett spöke, men med hopbitna tänder
och stirrade ut efter lanternors sken.
— Ack, herregud, ja — kom svaret ofrivilligt
lydigt, som för tryck på en elektrisk ringklocka.
Ämnet var så aktuellt, att man glömde den
lyssnande, hvars närhet man dock fullt väl kände
till.
— Jo, det är ett spektakel, och blir ett elände,
det säger jag då! Nu går hon på adertonde
året och hvad duger hon till? Men hon kunde
åtminstone veta ett endaste grancl hut. Nej, se
det . . .
— Jag kan tänka, hon kikar efter svartingen ?
— Om hon gör! Jomenna! — Kikar? Ja,
och ränner nere vid bryggan och har inget annat
för sig där än glutta ner till Olsson och prata
strunt. Hvad jag säger bryr hon sig inte om.
— (Jag har hört’et för tidt! — hväste Brita
för sig själf.)
— Och folk på bryggan, som ser’et, de undra
och titta — och där ombord på skrofvet, där
vet de allihop, hur det är fatt.
— Det är ända rakt för galet — instämde
mostern bräkande.
— Jaa, herre min gud, jag säger det, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
