Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid kanalbryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
VID KANALBRYGGAN
kan ha nog och mer till af barnen sina med,
du. Och inte vet jag, hur detta ska’ gå.
— Men är det en rent fördärfvader karl, som
vill låta en hygglig tös skämma ut sig för’en
på det viset? Har du aldrig talt ett ord om
saken med honom, Olssön själf?
— Ah, den! När han var här sist uppe i
källarn och fick ett par halfvor öl, så slog han
mössan ner mot byxen för mig och flabbade och
flinade och bar sig åt, som han var på dans.
— Nej, den är inte till att tro för en styfver.
Och hvad skulle det bli ?
— Neej — må veta det–––-.
Nu, nu var det »Johanne» änclå, som bölade
borta i Edkroken. Brita var redan framme vid
rutan.
— Men kunde nå’n säga mig, hvar jag skulle
göra af henne — fortfor modern — så, tvärt
med samma skulle hon ut ur huset. Ta tjänst
i sta’n får hon inte — ånej, men! Där skulle
bli fint, som de finge råkas hvarannan kväll —
i sfa’n! Herregud!
— Nej, det går rakt inte an! Men om. ..
Moster tycktes fundera.
— Ja... men, käraste Fina, tänk 0111 clu
kunde vilja vara så innerligt rar och barmhärtig
— och ta henne med dig? Jo, se, precis som
piga, visst, så hon riktigt fick annat i skalfën ?
Nu — hogg det till i Britas hjärta. Hon
var beredd att störta utför trappan och ner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
