Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS
199
aktningsfull varsamhet, följde hon fästmannens
blick och tonfall, hela hans väsens uttrycksart.
Hon måste medge, att detta tycktes vara en
vinnande man, en visserligen utprägladt
prästerlig, men dock högst naturlig och trovärdig
företeelse. Hans långa, kraftfulla figur hölls
påfallande rak, men utan stelhet, och det breda,
skägglösa ansiktet, omramadt af mörkt, blankt
hår och ett par tätklippta små halfpolisonger,
visade en klok, vänlig uppmärksamhet, som
kanske likväl då och då spetsades till alltför
skarptblickande aktpågifvenhet. Kände man den
mannen riktigt väl och på god fot, borde man
nog kunna hålla af honom, menade Jenny. Men
det såg ju knappast ut, som om fästmön vore
synnerligen svag för sin tillkommande. Och han
— ja, nog flög där stundom ett skimmer af
hjärteglöd öfver hans allvarsamma drag, när den
unga, rosigt fagra kvinnan gled förbi, men det
liknade föga den vissa lyckan. Hela familjen
tycktes bevaka Agnes med ogillande, kräfvande
förslulenhet. — Och Jenny led med henne. —
Prosten reste sig mödosamt, nickade åt
kyrkoherden, och gick med tunga toffelsteg mot sitt
rum; hans hvita linnerock fladdrade, hans hvita
hufvud vaggade — han såg ut som en trött och
sorgsen patriark. Elfberg lydde tecknet och
följde den gamle, hög och otadlig, efter korrekt
bugning och tack för kaffet. Prostinnan, liten,
böjd och grå, men rörlig som en råtta, for upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
