Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS
201
jag bad dig icke lämna oss ensamma med
hvarandra, Elfberg och mig ?
— Kallar du din fästman så ? —
— Ah, ja — bröt Agnes ut — jag kan inte
kalla honom Bernt — och när han säger »Agnes»,
eller »du, kära du», så ryser det i mig. — Och
det är inte mitt fel.
— Men Agnes, hvad är detta för en förlofning ?
— Jo, du ser väl själf, hur den är! Jenny
— jag drömmer så mycket om nätterna nu, jag
har icke drömt så där ända se’n jag var liten.
En natt — natten efter — förlofningsdagen,
drömde jag, jag tror jag såg det vaken, att två
glödande guldringar dansade i mörkret öfver
mitt hufvud!
Agnes’ fasta, runda fingrar pressade sig fast
om Jennys.
— Agnes! — Så här får det inte fortfara.
Du blir sjuk.
Jenny tyckte sig med ens se feberflammor
på väninnans kinder och det krampaktiga greppet
om hennes hand brände.
— Hur har du kommit in i det här
tillståndet ? — frågade Jenny och försänkte sin
blick djupt i Agnes’ heta ögon. Agnes svarade
icke. Hennes vackra, fylliga läppar skälfde till.
— Sä£, Jenny, hvad skall jag göra, hvad
skall jag göra ?
— Du måste naturligtvis göra slut på
förlofningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
