Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ETT GAMMALT HJÄRTA
prudentliga ämbetslokal.–Men han fick inte
länge sörja i fred.
— God morgon, broder Mulle! — ljöd en
kry, hög stämma, och raskt steg en ung herre
in, utan öfverrock, med violbukett i kavajslaget
och nya, grå handskar i handen. På hans magra,
ljusa ansikte låg en glans, ej blott af den
strålande dagen, utan äfven af någon frisk,
splitterny lycka. De klarblå ögonen under den
hvita, skarpt begränsade pannan, de långa, af
gyllne mustascher prydda läpparna, ja, själfva
den blonda hyn skimrade af blodets och sinnets
vår. Han smällde käckt ihop klackarna.
- Nå, kära Mulle, hur står det till? Du
är väl aldrig sur — — en sådan dag ? —
Konsistorienotarien Paul Mulltin hade suttit som
död. Nu sneglade hans ena öga, blodsprängdt,
med het, torr glans, hän mot besökaren, notarien
Julius Åkersten. Denne unge man hade sedan
några månader tillfällig anställning å
fiskalexpeditionen i den lilla vördnadsbjudande
stiftsstaden. Mulltin hade varit yngre kamrat mecl
Åkerstens fader, numera aflidne rådmannen, som
lämnat sina många barn i arf ett aktadt namn,
men just ingenting vidare. Ganska tät, ja, efter
platsens förhållande smått rik, och i utmärkt
ställning, hade Mulltin känt ett slags plikt, eller
egentligen ett slags passande behof, att beskydda
den unge yrkesbrodern, som råkat i hans närhet.
— Konsistorienotarien teg fortfarande. Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
