Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tapper själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAPPER SJÄL
241
min vetgirighet. Gumman var för resten
tydligen inne på ett älsklingsämne:
— Jojomän, den lilla fröken har jag allt sett
växa opp. Då, på den tiden, var det en annan
Annie. Så kry, så glad af sig — ja, det kan
ingen tro, nu. —
— Hennes mor är död ?
— Ack, ja! Och fastern med, fru Winckel.
— Jag hörde det, ja. Direktörn har inga barn ?
— Nej, hvarken med den första eller med
— — nåja, denna nya har bara varit med ett
par år, så.
— Nå, då passar det ju bra, att de ha fröken
Annie. — Och jag drack ur det glas mjölk, jag
tillhandlat mig till svalka efter mina
forskarefärder. Jag tog mitt pick och pack, tackade och
ville gå. Den gamla stod envist i vägen, fumlade
med händerna, och det liksom kröp i hennes
skrynkliga drag, kring de små nötbruna ögonen,
och den infallna munnen:
— Han drack allt fasligt, patron Härman,
mumlade hon plötsligt: — men det blef värst,
se’n systern gifte sig, och när så hon dog, och
denne Winckel kom till gården, så tog det rent
slut — allting — för patron. —
— Jaså, nå, — sade jag kort — hvar är han
nu då?
— Patron ? — — Hennes tunna röst blef
som en insekts pip: — han är på hospitalet,
nu, stackare. —
16. — UUman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
