Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
EN ANNANDAO
Ejda nickade och gled in. Det var
öfverens-kommet, att hon skulle gömma sig där till dess
hon blef hämtad — — om hon blef det! Hon
kände sig plötsligt så skygg, så modlös som en
djupt misströstande patient före läkarens dom —
nej, väl snarare, som när hon i baradomen
körts bort från bordet för någon förseelse och
hade att vänta straffet, snyftande i en mörk vrå.
— Sittande vid broderns uppslagna böcker, hvars
text hon ej förstod, stirrade Ejda ut i
jullandskapet. Redan smälte skymningen samman de
svarta åsarnas rand med rymdens tunga fjärran.
Nu när inga ånghvisslor skreko, intet doft och
idogt surr steg som segelbrus ur dalen, nu blef
freden nästan alltför tryckande för hennes heta
tankar. Hon var ju i grunden innerligt lycklig,
ändtligen och trots allt det gångna — men än
en gång skulle detta återuppstå och hon skulle .
svara för det, om hon kunde. Men så~ väl som
hon kände sin mor, vågade hon icke hoppas
förlåtelse och försoning — hur mäktiga
förespråkare, hon än lyckats få.
— Det var en evig dessert — tänkte Ejda.
— Och nu — ljöd det där oförbränneliga skrattet
genom villans tystnad. Ejda sänkte sitt på en
gång glödande och frysande ansikte i händerna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
