Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANNANDAG
253
julen och nyårshelgen hos sin son. — Men
julafton skall han ha i fred — brukade hon säga.
Hon visste med sig, att där hon var, blef hon
medelpunkten, kring hvilken allt sällskapligt lif
rörde sig, och hon fann det i sin ordning. Hon
trifdes godt hos doktorn och hans unga fru med
deras frodiga och näpna småttingar. Men —
aldrig kunde hon neka sig alt vid något
tillfälle, oftast midt i den trefnaste festlighet, med
mörknad blick ur de skarpgrå ögonen och
graflik röst utbrista: — ja, barn, ni — ni ger mig
tröst — för hvad jag mistat.
Och i denna suck tonade ej endast
änkesorgen efter salig doktorn, utan också en bitter
och i själfva vanmakten hotande vrede öfver
olycksbarnet, den förlupna dottern, Ejda.
Som ung flicka hade Ejda vid en badort
lärt känna — ånej, men älska en ganska berömd
sångare, och själf musikalisk spelats bort i
trollflöjttjusningen af hans konst. Hur hade icke
modern bannat och hånskrattat, rasat med hela
sin stolta och starka naturs obändighet i kampen
mot denna förälskelse! Det hade icke hjälpt,
Ejda var ej för intet sin mors dotter — hon
hade låtit tjusaren taga henne med sig, de hade
gift sig utomlands, så snart hon blifvit myndig,
och sedan dess lefvat bannlyst från hemmet. Och
kännbar på allvar blef denna förvisning först
när hon efter ett par år, öfvergifven af sin man,
nödgades återvända till de sina. — Syskonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
