Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
EN ANNANDAO
å gästens vägnar. I detsamma varsnade hon,
att denne blifvit mycket blek; hans bruna kind
lyste som kall, död brons i lampans af gult
siden beslöjade sken. Hon kände sig ovanligt
förvirrad, nästan yr, och undrade förargad, hur
Stig kunde djärfvas rycka henne ur hennes
helgdagsgemytlighet rakt in i en hjärtehistoria,
som inte alls angick henne. Men Stig fortfor, i
samma, misstänkt bedjande ton:
— Vet du, mor — han vill be om din dotter.
— Min bäste —?
Hon bet af sin egen häpna fråga och hade
sträckt armarna stramt ut i soffan, så sidenet
gnisslade.
— Det är Ejda — tillade doktorn med djup,
fast stämma, och reste sig. Länge, länge satt
den gamla tyst, och gulblek själf, borrade hon
sin blick sylhvass i den tigande friaren.
— Förlåt mig, fru doktorinna — sade
slutligen disponenten — får jag nu lof att tala? —
Han rätade sig i emmån.
— Jo — — — det kan ju inte jag —
förbjuda.
Nu smög doktorn ut, efter en kort nick åt
gästen. Det sista han hörde, var dennes öppna
och tydliga förklaring: —
— Jag vill, att Ejda skall ha en mor — för
sin egen skull.
« *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
