Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
INFÖR DÖDEN
Värre hade nog Petter råkat däran. Hans
pappa, den gamle, kloke och vaksamme rektorn,
ertappade en gång sin lofvande son Pelle — då
gymnasist — i skumrasket kyssande Malvas
fotografi. Efter en kort rannsakan fastställdes det,
att äfven brefväxling förekommit. Rektorn var
ingen buse, men vidtog en enkel och verksam
åtgärd. Han bad vid tillfälle de två skyldiga
vänta en fem, sex år med dylika
ömhetsbetygelser, så skulle han icke skvallra ett knyst för
Malvas pappa, majoren — en vida bistrare herre
än rektorn och hvilken för visso närde helt
andra planer för sin vackra dotters framtida
lycka. Malva skämdes litet och lofvade, utan
tvekan, ja, med en så afgjord och öfverlägsen
kyla, att Pelle skämdes oerhördt. Som han
dessutom i ridderlig omsorg fruktat mest just för
hennes räkning, greps han af sorgfull tacksamhet
mot sin förträfflige pappa — och lofvade, som
hon. Bägge höllo sitt ord, ty det låg för dem
bagge. På ingendera kunde man utvärtes skönja,
hvad uppoffringen kostat dem, allraminst på
honom. Och dock hade denna lilla
ungdomssorg tryckt djupare prägel på hans karaktär, än
någon kunde ana. — Framför allt det, att Malva
tagit den ofrivilliga brytningen så som hon gjort,
ingaf Pelle en tanke, som tyst och oförmärkt,
men desto grundligare, slog rot i hans ärliga,
trofasta hjärta. Och det var den: »Till det bästa
dög han icke! För den stoltaste, hela och fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
