Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR DÖDEN
313
lyckan var han ej skapad, alltså ej heller värdig!
Nå — han fick taga sitt parti». —
När så Malva tog sitt — — — hviskade
Pelles förstulna suck just delsamma: — »Se där,
jag visste det ju, jag dög icke». — Nu var hon
något öfver, han på god väg till, de trettio.
Och medan han nu vid flygeln tände ett af ljusen
och vid dess milda skimmer såg hennes hufvud,
det präktiga, fina hufvudet med sin rika krona af
clunkelbrunt, lätt bronsglimmande hår böjas
något litet fram mot notbladet — så var det
alltjämt barnaårens skygga, men heta svärmeri,
som brann i hans blick, sänkt mot henne i
af-vaktande tystnad.
De andra pratade och pjollrade dock ännu
kring runda bordet. Fru Malva lyfte åter sitt
hufvud — och i hennes porslinsmjälla, förnämt
regelbundna drag lekte ett litet, säkert och
förtjust löje, en släktkär och gästvänlig dams,
synbarligen intet mera. Ja, hon smålog ungefär
precis såsom förr, som i kaptenens lifstid. —
En hurtig och otadlig sällskapskarl hade han
varit, grann att se på, också när han blef vred,
det visste åtminstone fru kaptenskan. Pelle hade
knappast haft tillfälle att pröfva den lycklige
segrarens lynne; dels visade han sig efter Malvas
bröllop mera sällan där i villan, dels hade han
såsom sportsman och hygglig släkting vunnit
kaptenens nådiga gillande — men aldrig lille
Svennings. Underligt nog, det var som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
