Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
INFÖR DÖDEN
denne brådmogne pys på hemliga vägar snokat
sig till en aning om Pelles olyckliga, och så
obrottsligt dolda, rivalskap. Nå, så vidskepligt
tänkte sig aldrig Pelle den saken. Han tog helt
enkelt för gifvet, att grunden var hans egen
oförmåga att vinna ett barns förtroende och
tillgifvenhet.
Malva lät med en liten knyck på nacken
förstå, att hon var färdig. Pelle sölade förstås
litet grand, som vanligt.
— Nå? — Hon sneglade upp på honom, så
där systerligt skälmskt, som förr i tiden, när
han lät vänta på sig eller eljest tarfvade en mild
tillrättavisning. Pelle rodnade lindrigt, men
stämde så upp, med sin fylliga, rena och varma
baryton. — Det blef: — »Och hör du lilla Dora,
vill du gifta dig i år» —, och därnäst: — »Var
tyst, du trast, som klagar» — och annat mera,
åtskilligt da capo. Särskildt »lilla Dora» föll i
smaken, ty den fick man skratta åt så smått.
Malva kunde, allt medan hon flyktigt följde
noternas rader, se för sig hans friska, behagligt
rodnande ansikte, den så barnsligt öppnade
munnen, när han sjöng, helt som för sig själf, eller som
för stora, djupa, öde skogen. Mycket beröm plägade
han få skörda för sin röst, han var en af
studentkörens mest uppburne sångare. Dock hade han
lyckats gå fullt fri för den fåfänga, som så lätt
frestar både yrkesartister och dilettanter. Hon
kunde icke hjälpa det, men hon skulle rätt gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
