Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
OMAKA
— Han har också små affärer i sta’n — sade
fadern, kort, skämtande. — Kvarsittare, får gå
i ferieskolan.
— Men han kommer ut om söndagarna —
tillade modern, med en plötslig vek glans i cle
dunkelbruna ögonen.
— Bara tio år än! — kom det, liksom
ursäktande från direktören. Ett underligt, oklart
deltagande grep Ada:
— Hvad det är längese’n jag såg dig! —
utbrast hon och tvärs öfver bordet fattade hon
kamratens hand, och klappade den, länge,
innerligt. Fru Inger smålog, men tvunget, och cle
granna ögonstenarna hade mistat det elär flyktiga
värmeskimret — voro åter endast som ett par
ädelstenar. Doktorns röst sänktes just då. Ada
spratt till, drog hastigt, litet skamset sina händer
tillbaka och såg på Bengt. Hvarför tystnade
han ? Och, så tankfull i minen med ens!
— Ja — sade Inger, mycket lugnt — inte
se’n jag tog min studentexamen och for till
Uppsala. Och du — kom visst till Stockholm?
För att bli sjuksköterska ?
— Ja — Ada sökte fåfängt sin fästmans blick.
— Tur, om vår pys blir så pass lärcl som
sin mor — inföll direktören med ett kort skratt.
Doktorn skrattade med. Kapellet nere i
musikpaviljongen stämde upp en regementsmarsch,
som skrällde festligt. Det blef tyst vid bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
