Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
OMAKA
för henne, ståtlig och bugande med smått
onkelaktig ärlighet. Hon fick tacka. En boston speltes
upp, de gledo ut i salen. Midt i vimlet såg Ada
plötsligt — Bengt förande Inger. Förvirrad
redan förut af direktörens små skyldighetsfraser,
blef hon nu alldeles yr. Bengt och Inger hade
skymtat förbi henne som i en drömsyn, båda
med stela drag, med precist samma uttryck, af
tvungen uttryckslöshet! Och i Adas förtumladc
sinne slog en aning necl som en blixt. — Det
var öfver — ändtligen. Direktören bugade igen
och förcle henne mot en af cle öppna dörrarna
till verandan. Hon lät sig styras, dit han
behagade. Och minuten efter stodo de midt emot
Bengt och Inger. — Några höflighetsord byttes,
herrarna föreslogo förfriskningar. Direktören
beställde champagne. Ada försökte protestera.
Han skrattade:
— Å, ni är säkert törstig, det ser jag.–
Öfveransträng dig inte, bara! — sade han så,
halft vändande sig till sin hustru. Fru Inger
var blek, och dock måste hon ifrigt fläkta sina
tinningar, på hvilka pärlfina droppar glänste.
Det såg ut som kallsvett. Men hon smålog mecl
liknöjd min.
— Eller hvad säger doktorn ? — tillade
hennes man. Bengt nickade och ryckte på axlarna
samtidigt.
— I Adas närvaro törs jag inte förorda
måttlighet i boston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
