Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
OMAKA
ett af de små gästrummen. Ada följde efter,
tyst, förskrämd. Fru Inger lades på den
uppbäddade sängen där inne, Bengt gaf med låg,
men fast ton nödiga råd: så öppnade direktören
fönstret på vid gafvel, Ada knäppte upp allt
kring hals och lif åt väninnan, Bengt ringde och
fick in konjak och vatten. Doktorn var snart
färdig:
— Det går snart öfver. Vill direktörn säga
till om ett åkdon, så att frun kan fara hem?
Direktörn nickade, och så ringdes igen, en
vagn beställdes. Inger låg stilla, mecl cle tunga
ögonlocken fällda, och med ett besynnerligt,
spöklikt leende på de smala, hvita läpparna.
Ada satt vid hufvudgärden och höll clen
vattendränkta näsduken mot Ingers panna. Direktören
gick mot dörren:
— Jag hämtar våra kläder! — mumlade han,
och gled ljudlöst ut. Dock, därvid for en lätt
darrning öfver Ingers drag. Utan att slå upp
ögonen, började hon sakta hviska, litet osäkert,
som en yrande efter bedöfning:
— Du — är lycklig — du Ada. — Du vet
inte — inte alls. Du som inte — inte är —
omaka. Du — och Bengt. —
— Hon yrar! — sade Bengt, tätt bakom sin
fästmö. — Ada lyfte sitt hufvud upp mot honom,
afvärjande. Han teg. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
