Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
LÖSNINGEN
Det var visserligen först denna termin, hon
kommit att vistas i staden, men kandidaterna
tyckte sig redan känna henne bättre än någon
annan af de unga studentskorna. Hennes visiter
eller »tittar», som hon kallade dem, skulle
visserligen anses gälla Betty Weinert, hon som för
sin rörande vetenskapliga ifver skämtsamt kallades
»vår madame Curie», men — onekligen delade
hon med af sin kamratvänskap en dryg
brorslott åt herrarne. Visst icke närgången, men på
en gång barnsligt käck och kvinnligt
medkän-nande, intresserade hon sig för sin väninnas
manliga kamrater och deras uppfattning om både
ett och annat. Hon inbjöd icke till kurtis, hon
fann rent naturligt rätta tonen däruppe i den
stora, gråmenade lokalen, helgad åt forskningen
öfver profrör, retorter och andra sällsamma kärl.
Hennes respekt för omgifningen kunde ta sig
lustiga uttryck, som då hon halft förnumstigt,
halft själfironiskt hittade på att säga:
— Våren hälsade, präster och prästinnor i
den sanna mystikens tempel, helgad åt den
okände guden!
Då var det omöjligt att icke få roligt åt
henne, Albert måste skratta, hur allvarligt nitisk
han än stod med själ och alla sinnen samlade
om en uppgift, och Bror, som så oförklarligt
lätt och lyckosamt — just som en invigd —
löste alla hemlighetsfulla yrkesproblem —
smålog älskvärdt gäckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
