Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
LÖSNINGEN
hon sig hos prästinnorna, mest hos Betty Weinert.
Väl besvarade hon käckt som förr de skämtord
kandidaterna kastade till henne, men trippade
endast sällan och då mycket snabbt förbi deras
platser. — Albrekt hade emellertid flera gånger
sett henne och Bror tillsammans ute i
skymningen. Och en dag mötte han henne ensam —
i skarpt vintersolsken, som tvingat ned hennes
ögonlock, så att hon icke varsnat honom förr
än de skulle passera hvarandra. Han hälsade,
och hon svarade, men med ett skrämdt, skyggt
ögonkast — som öfverrumplad, i tankar, som
hon fruktade att han kunde läsa. Den blicken
kom hans blod att sjuda, midt i kölden. Febrilt
raskt gick han vidare, rädd å sin sida att
förråda sig.
* *
*f
Det led mot vår. — Man arbetade vid öppna
ofvanfönster, så att lena, friska fläktar blandades,
som rusande lyckolöften från blå rymder, med
laboratorieluflens fräna afgrundsångor.
— Kommer du med ? — frågade Bror, i det
han drog af sig den hvita långblusen. Han hade
som alltid haft en gunstig arbetsdag, allt löste
sig så lekfullt väl mot Bror.
— Strax! — sade Albrekt, medan vännen
hvisslande gick mot dörren.
— Inte störa kamrater! - ljöd det systerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
