Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖSNINGEN
359
»hm» blef svaret. Albrekt kände sig smått löjlig,
men oemotståndligt gled det ur hans mun, hvad
det godtrogna hjärtat menade:
— Annars, Bror, har du ju helt enkelt narrat
henne.
— Vet clu, Albrekt — svarade vännen lugnt
och nu utan hån: — Jag har själf blifvit narrad
mycket värre, många, många gånger!
Albrekts förundran minskades ej, men nu
gitte han inte vidare invända. De vandrade
tysta i vårskimret.–-
Bror fick sitt stipendium, som han med
spänning och ganska segerviss sådan,
efterlängtat.
Några dagar efteråt satt Albrekt ensam på
laboratoriet; han flitade nu på från morgon till
kväll för att hinna med allt, han föresatt sig,
innan terminen tog slut. — Lilla Annika trädde in.
— God dag Albrekt! - Hör du -?
Han vände sig om, med ett mätglas höjdt i
handen, och hälsade.
— God dag Albrekt! — Hör du - ?
— Tack! — Jaså, du gnor i tempeltjänsten,
ensam ?
Hon försökte låta munter, men både röstens
darming och de uppspärrade, granna ögonens
flammor förrådde den oro, som fyllde hela
hennes varelse. Och Albrekt vände sig bort.
— Hör du — Bror — han har ju fått
stipendium ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
