Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teos första kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
TEOS FÖRSTA KÄRLEK
på hufvudet, ryckte smått på axlarna, häfde sig
en smul på tårna och bar sig åt som var det
han och inte hon, som skulle sjunga en stump.
Teo fann honom löjlig. Men då inföll mamma
så beskedligt:
— Å, för oss kan du väl det — om Frank
ackompanjerar ? — Då skrattade tanten tyst,
nickande åt farbror Westborg, och pappa satte
sig vid pianot. Efter en del prat, som Teo ej
begrep, började pappa spela och tant Annie
sjöng: — ack, aldrig i lifvet skulle Teo glömma
den stunden! Det blef ett klingande jubel, som
alldeles öfverfyllde Teos hjärta, ja, hans hela
jag, med oanad, oförklarlig hänförelse. Teo
miste all sin lilla själfbehärskning, han visste
inte alls till sig längre — han kiknade af skratt.
Och samtidigt kände han en brännande skam
öfver sitt rysliga beteende. Se upp, det vågade
han ej mera. Lyckligtvis märkte honom ingen,
förr än sången var slut. Och då såg han
farbrodern vandra af och an i salen med oroliga
steg, stel och grå i ansiktet. Teo trodde förstås
att denna besynnerliga upprördhet gällde honom,
och återvann ändtligen sin fattning. Ångerfull
mumsade han i sig resten af bakelsen. Men så
kände han plötsligt två mjuka händer om sina
kinder, och i hans öra hviskade den
silfver-stämma, som nyss berusat honom:
— Var det vackert? — — — Smakar det
godt? -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
