Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teos första kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 TEOS FÖRSTA KÄRLEK
glittrande lycka hörde han mamma säga, i det
hon gick mot salen: —
— Nu tänder vi granen! — Och
transparangen på bordet! — Och det fann han
fullkomligt i sin ordning. Men straxt därpå ljöd
en annan damröst bakom honom:
— Och så får vi musik!
Och i detsamma förde pappa en annan tant
mot salsdörrarna, cle skulle visst spela och sjunga
nu. Men tant Annie satt kvar i den djupa stolen,
så underligt stilla; endast solfjädern rörde lätt
sitt hvita clun invid hans hufvud. Teo blef också
sittande kvar. En plötslig beklämning hade gripit
honom, och nu var han alldeles särskildt
värnlös mot clen. Det for som en stöt genom honom,
då tant Annie lågmäldt sade:
— Nå, Teo — skall du inte ut och se på
granen nu — och dansa —!
Han såg upp, skyggt, flyktigt — och skönjde
nätt och jämnt hennes blida leende bakom fjärilen,
som nu flugit upp mot hennes ögon. Alla
strömmade mot salen; farbror Westborg liksom
cle anclra, gick lugnt, med händerna på rygg,
genom salongen. Teo kände, att han måste lyda
och reste sig sakta.
— Kommer inte tant med ? — stammade han,
mecl sänkt blick.
— Jo — svarade hon, och mecl handen på
hans axel följde hon efter, mött af ljusglans och
festliga ackorder.–Damer och herrar sjöngo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
