Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
SMÅ SOROESPEL
och vattenståndet var nu så lågt, att de stackars
»ärlingarne», dessa små kniftunna fiskar,
antingen skuro sanden med buken, eller stucko
ryggen ofvan ytan. Törd beundrade och älskade
dem och ville dem allt godt. Han hörde icke till
de barn, som tycka det är roligt att plåga djur,
icke ens flugorna och deras fiender spindlarna,
hvilka båda slag af kreatur han djupt afskydde,
kunde han förmå sig att döda; han bara önskade,
att de icke funnits till.
Alen dessa »ärlingar», som folket lärt honom
benämna dem, voro hans gunstlingar; i sin
tanke hade han blifvit såsom en af dem, vaket
och varsamt iakttagande deras rörliga lif, än
makligt skuddande mot strömmen, än ilsnabbt
lekande kurra gömma mellan kiselstenarna. Nu
såg det tyvärr ut, som skulle de snart hvarken
ha ström eller gömslen — endast stenar och
torr sand.
— Hvad skall det bli af oss, om det häller
på så här, tänkte han sig ärlingarna säga, medan
de liksom nervöst slogo med stjärtfenonia, så att
det grunda vattnet skvätte.
Törd reste sig plötsligt och såg upp mot
skogen, där den stora gölen drömde, djup och
blank under höga, yfviga träd. Han hade aldrig
sett några fiskar där, endast grodor och en del
smådjur, som icke lockat honom till närmare
bekantskap. Men hans barkbåtsflottor hade där
ett härligt haf att befara af och an och utmärkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
