Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
SMÅ SOROESPEL
fram mecl gråblå päls och violetta ögon ur
grönskan.
Törd vårdade dem ömt; endast mecl
motvilja tvang han sig att lyfta dem vid öronen,
som man sagt, alt cle borde lyftas. Det gjorde
nog ondt, tänkte Torcl. Och hade de ute på
gårdsplanen förirrat sig nära trädgården eller
något smyghål, fasttog han dem i sin jacka,
mjukt och varsamt, och innan han släppte dem
i buren igen, kunde clet hända, att han kysste
dem.
— Pojken ä’ galen i di små hararne! sade
folket.
Torcl tog inte illa upp. Han fann det högst
ursäktligt, att man blef galen i så underbart
söta och trefliga djur. Och då han nalkades
deras bo, på morgonen för att hälsa goddag
och bjuda frukost, på kvällen för att ta godnatt
— så hörde han kaninerna skutta i våldsam
glädje. De kände hans steg, de gladdes, att han
kom.
Våren och sommaren hade svunnit;
grön-betet började tryta, den andra klöfverskörden i
ordningen tycktes inte smaka kaninerna fullt så
bra som den första.
— De hade väl tröttnat på det färska, menade
Törd.
Han gaf dem nu också hafre och korn,
timotejhö och mjöl. Visst mumsade de alltid,
och feta hade de blifvit, så att de borde slaktas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
