Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅ SOROESPEL
403
sade drängen. Men då ryste Törd. Han ville
låta clem lefva öfver vintern.
En dag, då Törd just öppnat burens lucka,
störtade båda kaninerna upp emot honom, men
icke muntert, utan med sällsam häftighet, så att
han så när tappat matbunken. Innan han hunnit
sätta ner denna, hade de kastat sig öfver den,
nosat på den och slagit ikull den.
Törd kände sig nästan sårad; undrande
betraktade han dem, där de oroligt guppade rundt
i buren och då och då satte sig på ändan för
att lika frågande titta upp på honom.
Törd gick grubblande därifrån. Om en
stund kom han igen med några präktiga
kålblad, som han tiggt sig till. Det skulle väl
smaka de små läckermunnarne! Men nej —
kaninerna nafsade litet i bladens kanter, lämnade
dem sedan, togo argsinta långskutt från vägg
till vägg och gjorde sina behof midt i
kålbladen. Då smällde Törd igen luckan och lät
buren vara för hela dagen. Det kunde omöjligt
gå någon nöd på dem! De voro bortskämda
och okynniga; cle skulle inte få se honom så
snart igen.
Nästa morgon sutto de dolska och buttra
och låtsade inte om, när luckan öppnades.
Matskålen vädrade de åt, men rörde den ej. Då
tog Törd den ena vid öronen och drog den
fram till skålen — men kaninen knuffade kull
den och började trumma på dess botten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
