Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små sorgespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
SMÅ SOROESPEL
framiassarna. Törd greps af dunkel skräck.
Iiade hans älskade cljur blifvit tokiga? Eller
hvad fattades dem, hvad ville de ha? De fingo
ju allt, hvad de behöfde! Vatten — nej vatten
ville inte kaniner ha, hade drängen sagt. Och
clet hade Törd ju själf flera gånger sett, hur de
slagit omkull vattenskålen, precis som de nu
gjorde med maten. Men, bevars väl, han skulle
gärna krusa dem en gång till; han hämtade
vatten och bjöd dem.
Den syn, Törd nu fick skåda, gick honom
djupt till sinnes. Kaninerna hade med rasande
fart stuckit nosarne ner i vattnet — och drucko,
drucko, som för att släcka en eld i sina kroppar.
På ett par minuter var skålen tom, och när
Törd drog den till sig, för att fylla den på nytt,
nafsade de efter hans fingrar.
Med tårar i ögonen skyndade pojken efter
mer vatten, och på planen mötte han drängen.
Halft förebrående, halft skamsen utbrast Törd:
— Men Ture, som sa’, att kaninerna inte
behöfde vatten! Å, de äro så törstiga, så
förfärligt törstiga!
Ture grinade.
— Jo, det förstås, nu när grönfodret tryter,
så vill di ha vatten. Det kan en väl begripa.
Det hade inte Törd begripit förr än nu.
Han våndades vid tanken på denna långa tid,
som de stackars kräken trängtat efter en läskande
dryck — förgäfves, alltid förgäfves. Han sörjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
