Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders nya mössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETTER.
Pvtt san! Tror du kungen hellre ville ha din simpla röda mössa
än sin gullkrona?
ANDERS morskt.
Jo du, det ville han! Det finns ingen i hela världen, som inte
fikar efter min mössa, ska jag säga dig. Prinsessan, hon försökte också
locka den åv mig. Hon stoppade äpplen och päron i fickorna på
mig och hängde sin guldkedja om halsen på mig och ville kyssa mig
med, du, om hon bara hade kunnat få låna den ett litet tag. Men
jag lät inte lura mig, jag inte. Och så kom kungen in och blev
så förtjust i den, han med, att han inle kunde bärga sig utan
lyfte av sig kronan och tyckte vi skulle byta mössor. Men då
blev jag så hiskligt rädd, för se en kung kan ju göra allt vad han
vill. Och så sprang jag. Jag sprang och jag sprang, och jag
sprang . . . (Gir försiktigt åt vänster alltjämt hållande i mors förkläde och tittar åt
landsvägen.) Han kommer väl inle?
PETTER.
Var har du äpplena och pärona då, som du fick av prinsessan?
Och guldkedjan se’n?
ANDERS
känner efter i fickorna och tittar på sitt bröst. Snopen.
Jag har visst tappal dem när jag sprang. (Letar åter i fickorna och
tittar på bröstet. Klarnar upp. Tar sig om huvudet.) Men si mössan, den har jag
kvar ändå!
PETTER föraktfullt.
Vad är den mot guldkedjan och guldkronan? Dem kunde du ha
salt och fått så väldigt med pengar för att du kunde ha gått klädd i
siden och sammet i alla dina dar. Du var allt bra dum, du, Anders.
ANDERS
funderar, tittar på Petter, funderar igen. Ser upp till mor.
Var jag dum, mor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
