- Project Runeberg -  Sagoteatern /
40

(1911) [MARC] Author: Anna Wahlenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sockertemplet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TOMTEN.

Tyst nu. Jag hör att de kommer. Lägg dig ner, sä tror de att
du sover. Men 0111 du \iil se hur del gär till kan du kika genom
lakansspetsen. Nu går jag och tar på mig min domaredräkt. (Går ut
till vänster.)

ELSA

lägger sig ner och drar lakanet över huvudet.

TOMTEN

kommer igen med en kappa över axlarna, hoppar upp och sätter sig på bordet med en

stol till palt. Det knackar.

Stig in!

(Dörren öppnas och de anklagade stiga in. Först kommer herr Tupp i jaktrock, hatt
med fjäder och ordnar på bröstet, efter honom hans fruar i bomullskjolar och halsdukar,
så fröken Sammetstass i blå sidenklänning, handskar och hatt med hakband, och till sist
Ruff i sjömanskostym. De båda sistnämnda gå på bakbenen som människor. Alla hälsa
vördnadsfullt på tomten och ställa upp sig framför honom.)

TOMTEN.

Anklagade, ni vet alla att i går begicks ell grovt brott här i huset.
Iitt tempel, ett oöverträffat konstverk av socker och mandelsprits blev
i förtid skövlat, medan det slod i detta rum på delta bord. Och man
har framkastat den beskyllningen att någon av er skulle vara nidingen.
En undersökning är därför av nöden. Har herrskapet Höns något att
anföra lill sill försvar?

FRUARNA HÖNS
trippa genast fram och prata i munnarna på varann.

Kack, kack, kack, ja, ja, ja, del har vi visst det! Del liar vi
visst, det!

HERR TUPP
knulTar undan dem och kliver själv fram.

Herr domare, jag anhåller all få nämna, att jag och mina fruar
är förnämt folk. När vi stjäl nå’nling så gör vi det öppet och ärligt
och talar till på köpet om det. Då jag flaxar upp i bigarrålrädet och
hackar ner bigarråer ropar jag alltid: »Kuckeliku, det är för sju!
Kuckeliku, det är för sju!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagoteater/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free