- Project Runeberg -  Skalde-stycken /
50

(1801) [MARC] Author: Axel Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den glädjedryck.hon skänker i för de,m
ger rus åt hjernan , ej åt hjertat styrka.,

’ Nej , skåda Belifar , från Roms befäl
förfallen till den staf, som stöder nöden,
fe Thrafea den stund han möter döden
med hela styrkan af en fvekfri själ:

Se Sutty störtad från den thrönens fidä
hans öga vårdat och hans axlar ftodt ,
och ingen mifsnöjd fuck i hjertat flrida
mot glädjen- af den pligt han värdigt skött:

Se der de falla — Fåfängt mot- dem slunga
de vreda åskor finä blixtars skott:
iped ögat ftindt på viggarna som ljunga,
de stå , som klippan , på den punkt de flått.

Ja , fällheten , örest , är son af friden
uti ,d^n dygdiges och vifes bröst ;
och ärans lager kring hans hjefsa vriden ,
är intet — mot hans hjertas bifalls-röst.

Gå du , min vän, och fök de högre oden

en sjelfmant lycka lofvar dig ännu:

med vett mot fmickret och med dygd mot nöden,

om du bemannad fir , lyckfalig du!

Mig ikall den ringa hyddans lugn förnöja ,
der , bortglömd sjelf , jag lyckan glömma får ,
och någon gång med Pope min lyra höja
att .lopka fällheten i dygdens fpår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagskalde/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free