Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»o?
var allt grader i hej-rlighet. Det vackra och ädla
har en attraktionskraft , likfom det lyfande ; ‘mitt
hjerta var både för vekt och för godt att icke dra.
gas: och , en gång dragit, gick det, likfom med
én fart, från mifstroendets mörka regioner , öfver
klokhetens ståndpunkt, in i lättrogenhetens
skimrande romanverld.
Har lefde jag någon tid kräfeliga, ångrade
min förra mifäntropi, och begrep ej huru mina
vördnadsvärda föräldrar kunnat måla mig få ful en
verld, som jag handgripligen fann få herrlig.
Emed-lertid sktef jag det på räkningen af deras
ålder-domsfvaghet; belog dem ej — jag var dertill ej
nog förskämd , .eller oförskämd — utan teg bara
och täftkte: ” tacka i tysthet Gud, att du i visdom
går längre än dina fäder.”
Hvilken lyckfalig känsla, min Grefvé, den af
ett fullt förlitande på menhiskans godhet! Ej nog,
att man anfer hela sitt flägte som en enda familj:
alla föremål i verlden förskönas af denna betrak*
telfe ; och vandringen genom lifvet är en kedja af
elifeiska förtjusningar. Det är vifst då, som alla
våra pligter i verlden , afskuddande sig de kalla
reglprs band, hopgjuta sig till en enda känsla —
Välviljans — som fmälter Själen, som upplyfter
tankan, henne ovetande, till de fublima sanningkr,
verkfamheten till de fublima gerningar, hvilkas
minnen* falla tillbaka med lugn och lyckfalighet
öfver våra famveten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
