Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid bäckens lugna sorl, som går i slingradt lopp
att trösta ängarna med fruktbarhetens hopp;
vid dansen af din hjord, v id bergning af den gröda,
som utgör sommarns prakt odh vintorns rika föda;
vid åfyn af den skog, mot nordan stel och rak ,
som bjuder dig sitt lugn, sin värma o<^i sitt "tak ;
fäg, har du aldrig hört det rop inom ditt hjerta:
Bekänn: vifst föddes du- till annat ån till smärtaf
Jag gör Grefven nåd £ör resten, som kanske
ej ar mera poetisk derföre, att den innehåller en
den förträffligaste moral. Det händer undertiden
sjelfva poeterna att y^ra rimsogare: och hvem kan
fvara för sina åkommor ?
Att nu åter tala om mig sjelf — ty ingen ting
är roligare — hade nödvändigheten att länge
vistas bland menniskor af många olika slag och
lynnen , slutligen alstrat i mitt hjerta, hvad den
alltid alstrar, billigheten.
Med oförvillade ögon fann jag då, att
mensk-liga naturens fullkomlighet är tills dato en
chi-mer; att öfvertygelsen derom ej bör återhålla
vårt sträfvande till egen och vårt flägtes förädling,
den jag , till min tröst, tror äga flera upphinnliga
grader j men att vår rättvifa fordrar, att aldrig
dömma menniskan efter annat, än den
förädlings-punkt, hvarvid.hon verkeligen står; att fåledes ej
äska en allmän dygd och ett allmint förstånd; att
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
