Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hof sin beelfebubs • figur
få skeppundsvigtig öfver vägeri,’
och låg der — lik en långsträckt ö
på vida ytan af en sjö —
och bölade (å obenägen:
vid hvarje rörelfe af hästarna till lopp ,
han med fitt tjocka öga glodde ,
och hotade med fpark och hopp,’
förfåkrad, af sin grofva kropp,
att Phcebus på hans ffyrka trödde.
Apollo log och fade : ”Se ,
” hvad tycks om dénca skepelfe ?
”den kallas Dumhet uppå jorden.
*’Men du var nyfs Luthran’: du ger mig nu, kanske
” den hugnande berättelfe ,
”att dumhet qväljer icke Norden.” —
’’Ack! fvarte jag,” (ej mer) ”du Gyd för verldens ljus,
” få höflig sjelf , som jag är redlig ,
”hvi talar du om rep i hängd mans hus?” —
Mitt kära fosterland! var jag ej nu beskedlig ?
Åtminstone Apollo fann
en dygd i denna halfva stumhet,
teg sjelf och mante på fitt fpann ,
och varligt öfver ryggfn skrann
på himlahvalfvets stora Dumhet.
Men jag var skrämd: och, än förvirrad, hörde jag
en gäll trumpet ut skyn, som blåste dessa orden»
Mins hvad du fett, och vakta :dig en dag
för horn-boftapen uppå Jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>