Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla männen voro långa, kraftiga gestalter; flere af dem
öfver sex fot. På de breda skuldrorna sutto uttrycksfulla,
af väder och vind brynta ansikten. De voro iklädda enkla,
konstlöst tillskurna grågröna rockar och grå filthattar med
ovanligt stora brätten. Deras hästar, som af några män förts
till en närbelägen betesplats, härstammade visst ej från någon
ädel ras, men — det såg man vid första anblicken — de voro
starka och uthålliga.
En kvarts timme senare stod fältkornetten lutad mot
broräcket och riktade sin kikare utåt det framför liggande
landskapet.
Utsikten var ej synnerligen vidsträckt. När och fjärran
öfverallt klippartade höjder. Bron och vägen lågo på en liten
öde slätt, rent af öfversållad med stenar och däremellan
sparsam gräsväxt. I fjärran, i riktning mot Elandslaagte hördes
det dofva bullret af ett bantåg, men äfven åt detta håll
hindrades utsikten af några höjder. Blott åt väster hade ögat
fri utsikt. Dystra och allvarliga skådade den sydafrikanska
högslättens bizarra och klippiga rand, de förvittrade och
söndersmulade Drakensbergen, likt jätteruiner ned i dalen långt
borta i bakgrunden. Sedda på afstånd syntes dess väggar
stupa lodrätt ned i dalarne. De jättelika stupen tycktes
vara nästan nakna. Blott i klyftorna och de djupaste
remnorna observerades här och där till synes små skogsdungar,
men i verkligheten endast förkrympta buskage.
Just nu trädde en smärt, knappt trettioårig man med
elegant, militärisk hållning, bärande sitt mausergevär under
armen och patrongördeln öfver bröstet, fram till
fältkornetten.
— I dag hafva vi åter en präktig dagsridt bakom oss;
nu måste vi väl till slut få känning med fienden. Om allt
går som hittills, äro väl dagarne snart räknade för Glencoe
och Ladysmith.
— Det vilja vi hoppas, svarade kornetten. Ni kan vara
fullt förvissad om, att vi skola göra vårt bästa intill siste man.
— Det är jag fullt öfvertygad om, sedan jag bevittnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
