Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hördes också hånande anmärkningar. Dessa män med sitt
flegmatiska lugn äro fullkomligt främmande för en
stormnings vågspel, sådan som den nu förbereddes på fria fältet
inför motståndarens ögon. Den äkta boern, vildmarkens son,
kan ej förstå detta. Hans stridssätt är helt annorlunda, det
liknar jägarens, som får spåra upp villebrådet i skogen.
Boern går väl äfven beslutsamt fram mot fienden, men så
länge det ej är nödvändigt, aldrig fritt och öppet. Han smyger
sig från buske till buske, från klippa till klippa och ve den
motståndare, som prisgifver sitt hufvud för den smygandes
ofelbara bössa. Boerns krigiska elementarsats är, att han
ej går i krig för att blifva skjuten till döds, utan för att göra
fienden mästa möjliga skada. Han känner stor beundran för
den engelska soldatens dödsförakt, då denne stormar fram
mot honom på öppna fältet, men han anser detta stridssätt
för ändamålslöst, dumdristigt, ja han förklarar det för en
oförlåtlig galenskap. Därför tänker boerkrigaren också först
på sin egen säkerhet. ”Ik bly niet hier staan niet” (jag står
inte här längre, nej) plägar han säga, om han tycker marken
blir för het under hans fotter. ”Det is my a gevarelyke
bleck” (Det är en farlig plats). Ik lat my niet door an
Engelsman totschieten niet (jag låter inte skjuta mig af en
engelsman), och han lämnar den farliga ställningen för att söka
upp ett träd eller ett klippblock som skydd för kroppen. Då
först, när han vet sig vara jämförelsevis så i säkerhet, att han
ej kan blifva kringränd eller på annat sätt förfördelad,
strider han kallblodigt med hjältemodig beslutsamhet.
De engelska truppernas träffen hade formerat sig och
ryckte nu raskt framåt. Redan kunde man urskilja vissa
brokiga, dyrbara uniformer vid sidan af enkla rockar och
ben kläder af brungul dräll. Af manskapet voro nästan alla
iklädda en bredskyggig brun filthatt, en gördel i samma färg
och lindade damasker. Officerare och ordonnanser sprungo
och redo kors och tvärs bakom de olika träffena; kanonerna
började dåna ännu värre, hornblåsarne blåste i hornen,
trum-slagarne slogo trummorna.
Då började man i engelsmännens centrum en häftig ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
