Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här i tio minuter utan att säga ett kvitt — har ni förstått?
Slår ni däremot larm, så har ni, så sannt jag är en hederlig
karl, knifven mellan refbenen.
Vanheerden släppte sedan mannen och hoppade ned från
vagnen. Med långa språng ilade han öfver bangården hän
mot friheten och kom slutligen till en väg, som tycktes
vara starkt trafikerad.
Natten var kolmörk, ej ens en stjärna syntes på
hirnla-hvalfvet. Vägen var mycket dålig och stenig. På somliga
ställen var den så uppblött af det myckna regnandet, att
fotterna sjönko ned ända till anklarne i smutsen och
vagnsspå-ren. Likaväl skyndade flyktingen raskt framåt och hade väl
gått mer än en timme, då ett ljud träffade hans öra och
föranledde honom att stanna. Det lät som en häst skulle gnäg*
gat. Samtidigt hörde han också en vattenstråles enformiga
plaskande.
Med återhållen andedräkt lyssnade han och hörde steg,
som skulle ett djur närma sig på den våta gräsmattan. En
half minut senare döko också konturerna af en häst upp i
nattens mörker. Hästen närmade sig flyktingen och lade
förtroligt sitt hufvud på dennes skuldra.
Vanheerden tog djuret i pannluggen och smekte dess
man och hals. Kännande sig för på nosen och ryggen
konstaterade han till sin glädje, att hästen var sadlad och
betslad. Då han fattade djuret i tygeln, försökte denne genom
energiskt ryckande på hufvudet slita sig löst och Vanheerden
gaf efter. Genast vände hästen och gick långsamt och
försiktigt samma väg tillbaka, som han kommit.
Inom en kort stund voro de vid en springbrunn, och
något längre bort syntes konturerna af en husgafvel. Intet
ljud hördes därifrån, ej ens en hund skällde. Efter allt att
döma var det en öfvergifven farm.
Här sänkte djuret nosen mot marken och började flåsa.
Vanheerden slog eld på en tändsticka ... där låg tätt intill
brunnen med ansiktet betäckt af smuts och lefrad blod en
engelsk lanciär, som med ena handen höll fast en karbin.
Vanheerden böjde sig ned öfver den förolyckade rytta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
