- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
55

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under tystnad gingo de uppåt boningshuset, tills
Hendrik, som ej längre kunde lägga baud på sin nyfikenhet,
frågade: Hur kom det sig, att ni kunde komma undan
engelsmännen? Då jag såg den där ensamma hästen spränga framåt
vägen, trodde jag verkligen, att de skjutit ned er.

— Min belägenhet var ej den bästa, och jag tviflade
själf på att kunna undkomma, men en list räddade mig.

— En list?

— Ja, just en list; jag lyckades bedraga mina
förföljare. Jag har nämligen varit i sadeln sedan tidigt i morgse
och min häst, som jag tagit från en engelsk officer, var
alldeles uttröttad. Då jag först såg ryttarskaran framför mig,
jublade jag, ty på afstånd såg det ut som det varit boer,
men plötsligt upptäckte jag lansarne och insåg då mitt
misstag. Nu hade jag endast två saker att välja på. Antingen
måste jag vända om, hvilket naturligtvis skulle förefallit
en-gelsmäunen egendomligt, eller käckt rida förbi lanciärerna.
I det senare fallet löpte jag fara, att de skulle igenkänna det
engelska sadeltyget på min häst äfvensom min
Mee-Letford-karbin. Då jag i hvilketdera fallet som hälst hade
engelsmännen i ryggen på mig, beslöt jag mig för det senare; jag
red förbi i hastig takt och hälsade dem helt harmlöst en
’goed Avend\ Men då ljöd genast kommandoordet ’Halt!*
bakom mig, hvilket jag dock ej låtsades om. Då jag märkte,
att det skulle blifva. allvar af, klämde jag in benen i sidorna
på min krake och prässade fram honom så mycket jag
förmådde. Men jag såg snart, att hans krafter började taga
slut, så att jag ej vågade utsätta mig för en längre
förföljelse. Då inbröt mörkret och samtidigt upptäckte jag den
där lilla skogsdungen vid landsvägen, där denna gjorde en
krök. Nu gällde det att vinna tid för att komma in i det
mörka buskaget. Det lyckades, tack vare att engelsmännen
blefvo uppehållna af skottväxlingen. Jag hoppade af, bröt
en törnig accaciekvist och placerade den under svansen på
min häst, hvilken rusade bort som en blixt. Samtidigt
hörde jag också hofslagen af engelsmännens hästar alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free