Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dröm, höjde han långsamt på hufvudet, lade ena handen
bakom örat och lyssnade.
— Öppna! skreko flere röster utanför och några
karbin-kolfvar började häftigt slås mot porten.
Farmaren reste sig och gick med långsamma, släpande
steg till fönstret, hvilket han öppnade med stor
omständighet, tydligen för att skaffa sin gäst, som nyss förut aflägsnat
sig med Hendrik, så mycken tid som möjligt;
— Hvem där? frågade Jan Oosthuizen på flytande
engelska, så här sent på kvällen?
— Royal Light Horse — kungliga lanciärer!
Farmaren nickade till tecken att han förstått. Han
stängde fönstret, tog ljuset från bordet och gick att öppna.
Genast störtade engelsmännen öfver tröskeln, och en af
dem, tydligen en underofficer, anropade farmaren mindre
höfligt:
— All devil — ni tycks vara en rätt lomhörd gynnare!
Farmaren nickade lugnt med hufvudet och bad herrarne
välkomna i sitt hem.
Men underofficeren tycktes för tillfället ej vilja begagna
sig af denna inbjudning. Han fixerade farmaren från
huf-vud till fot och frågade sedan: Kom det inte någon hit kort
före mörkrets inbrott?
Farmaren höll åter handen för örat och bad, att den
talande skulle fråga en gång till och litet högre.
Med verklig stentorsstämma upprepade underofficeren
sin fråga och denna gång i örat på Jan Oosthuizen, som såg
förvånad ut och nekande skakade på hufvudet.
Soldaterna, som stodo rundt omkring underofficeren,
skrattade. Denne tog utan vidare lampan från farmaren och
lyste i hvarje vrå af rummet, sedermera i köket och
sidorummen. Godmodigt följde farmaren efter och nickade
leende, då underofficeren slutligen frågade: Är ni alldeles
ensam hemma?
— Ja, alla äro borta, svarade Jan — till och med de
svarte, af fruktan för boerna.
— Nå, fortsatte engelsmannen efter ett ögonblicks tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
