Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, hvad anser ni om boerna som krigare?
— Ypperliga, sir, öfver all förväntan präktiga. Vi trodde
oss med lätthet skola öfvervinna våra motståndare och sitta
nu i stället själfva i klämma. Fiendtliga artilleriet sköttes
utmärkt vid Nicolson Neck; jag riktigt förvånades, ty på en
kort stund sköt det ned våra starka stenvallar.
Skyttelinjerna gingo också fram med beundransvärd energi, under det
att vårt folk var alldeles uttröttadt. Vi ha ju inte fått hvila
en enda minut på hela tre dygn, allt sedan återtåget från
Glencoe. Redan vid middagstiden voro vi inneslutna från
alla sidor och trängdes tillbaka till kullens topp. Vi fingo
just befallning att skaffa oss luft genom ett genombrytande
bajonettanfall, då en granatskärfva träffade mina båda ben,
och jag förlorade medvetandet. Vid mitt uppvaknande fick
jag höra, att man af stått från bajonettanfallet och i stället
hissat den hvita flaggan, och vi hade gifvit oss på nåd och
onåd. Skada på de tappra trupperna!
— Ja, menade generalen med ett fint leende, England
kan ju lätt bära förlusten af två regimenten. Värre vore det
om en sådan förlust träffat oss. England kan ju sända
hun-dratusenden till slagfälten. Otaliga regimenten gunga ju
redan på hafvet. Men det oaktadt komma vi boer att värna
oss med all kraft, det kan jag försäkra er, om ock britterna
visserligen långsamt, men dock säkert till slut skola öfvervinna
oss genom sina öfvermäktiga resurser.
Generalen väntade ej på svar. Han tog farväl af
kaptenen och vände sig på sitt anspråkslösa sätt äfven till några
andra af de sårade.
Under tiden hade öfversten blifvit litet efter, sysselsatt
med att mottaga skrifvelser, som aflämnades af ett flertal
ryttare.
Öfversten var ännu sysselsatt med att genomläsa dessa,
då en knappt ur gossåldern kommen yngling steg fram,
bärande under högra armen sitt eget mausergevär och på
vänstra skuldran ett Lee-Metfordgevär, och lät en jättelik
engelsk soldat marschera framför sig. Ynglingen var väl
knappast fjorton år, men hans hållning var hurtig och hans brynta
Hjältebragder. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
