Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur kom du hit då. Du har väl lupit hemifrån mot
din fars vilja?
— Nej, herre, svarade gossen, och gråten stod honom i
halsen. Vi fingo på farmen underrättelse om det olyckliga
slaget vid Elandslaagte, och man sade oss, att far var med
där. Då underrättelserna från honom, som förut kommit
nästan regelmässigt hvarje dag, uteblefvo, kände vi oss mycket
sorgsna. Mina båda äldre bröder voro redan i fält, och jag
var den ende hemmavarande sonen. Då föreslog jag min
mor, att jag skulle leta
rätt på far, och hon gick
in därpå.
— Nå, har du
funnit honom?
— Nej, herre!
Engelsmännen hafva visst
farit illa med hans
af-delning vid Elandslaagte,
ty det finnes knappt
en man kvar af dem. De
få, som blifvit kvar, ha
blifvit instuckna i andra
af delningar. Jag begaf
mig ut att söka och fann
några af dem. Somliga
påstå, att far stupat,
andra åter, att han blifvit tillfångatagen. Och Jaet har jag
låtit mor veta. Men jag har stannat här, ty jag har svurit
en ed på, att engelsmännen skola dyrt få umgälla, att jag
förlorat min far.
Med stigande förvåning hade öfversten hört
gossens*be-rättelse, hvarefter han gick fram till honom och välvilligt
räckte honom sin hand, hvarvid engelsmannen passade på att
stiga litet åt sidan. Genast sänkte Piet mynningen på sitt
gevär och befallde mannen att ej röra sig från stället.
Förundrad, nästan road, gaf öfversten akt på dem. I
samma ögonblick kom generalen fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
