Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piet lyssnade, under det en blodvåg sköt upp till hans
kinder.
— Ja, min son, fortsatte generalen, gläd dig och berätta
din mor, att far din hvarken är död eller fången, utan tvärtom
befinner sig i högönsklig välmåga. Han var för några
timmar sedan hos mig och bad mig om ett nytt befäl. Jag
kunde dock tyvärr ej gifva honom något, ty alla
befälspo-ster äro för närvarande besatta. Dock behöfva vi just nu
ett antal företagsamma, kloka och tillförlitliga män, och
därför har han åtagit sig en adjutantplats hos mig.
— Är min fader här då? Har han icke stupat och
inte tillfångatagits? Kan jag få träfia honom? utropade Piet
i ett andedrag, än bleknande, än rodnande af öfverraskning
och glädje.
— Nej, min vän, svarade generalen, han är på väg med
en viktig skrifvelse till Louis Botha, Lukas Meyer och Schalk
Burgher. Det är saker i görningen, som du nog skall få höra
talas om under de närmaste dagarne. Men jag tänker du
snart skall få träffa din far.
Generalen nickade vänligt åt Piet och vinkade sedan att
få fram hästarne.
Sedan satte han och öfversten sig upp och redo bort i
sträckt galopp.
IX.
Far och son.
Piet aflämnade sin fånge och skyndade glad upp till det
på Intinanyone befintliga lägret, där hans första åtgärd var
att skaffa sig skrifmateriel och därefter sittande på en
am-munitionslåda skrifva ett glädjebudskap hem till sin mor med
stora, oformliga bokstäfver. Då detta svåra arbete var
färdigt gick han åter hastigt utför berget till den i bortersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
