Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med trupper ur första engelska armékåren äfven gått till
ankars därsammastädes.
Gent emot detta senare förhöll man sig ingalunda
likgiltig vid hufvudkvarteret i Ladysmith. Redan under de
första dagarne af November, kort efter stadens omslutande, hade
boergeneralen Lukas Meyer vändt sig söderut med 2000 man
för att bemäktiga sig den synnerligen viktiga öfvergången
öfver Tugelafloden vid Colenso, coh då den engelska
besättningen under natten till den tredje November utrymde
Colenso och drog sig tillbaka till Estcourt, stod intet väsentligt
hinder i vägen för Meyers frammarsch.
Men härmed nöjde sig ej general Joubert, utan
beordrade nu också kommendanterna Botha och Schalk Burgher
att följa Lukas Meyer med alla trupper, som kunde afvaras
vid Ladysmith och gemensamt med denne- marschera på
Pietermaritzburg. Joubert hoppades, att Ladysmith icke skulle
hålla sig allt för länge, och att han sedan skulle kuuna följa
efter med hufvudstyrkan för att möta de engelska reserverna.
Dag för dag hade Piet väntat att slutligen någon gång
sammanträffa med sin far, men ännu hade det ej lyckats
honom. Väl hade Vanheerden upprepade gånger inträffat i
hufvudkvarteret, men åter genast mottagit viktiga papper
och ögonblickligen måst kasta sig i sadeln. Då det blef bekant
i lägret, att frammarschen mot Pietermaritzburg börjat, och
Piet hört, att förre fältkornetten och nuvarande kuriren
likaledes blifvit afsänd söderut, uppgaf han hoppet om ett snart
återseende. Det var honom klart, att hans ifrige fader skulle
föredraga tjänsten i främsta leden framför att ligga overksam
framför Ladysmith.
Piet hade en morgon blifvit kommenderad till
skogs-gräfning. Villigt gick han till arbetet, men spaden tycktes
honom i dag vara mer än vanligt tung. Ofta hvilade han
sig och stödde sig tankfull mot densamma, under det hans
blickar längtansfullt voro riktade mot södern, och han
beklagade med bitterhet, att det just blifvit hans kommando,
som ej fick deltaga i marschen söderut.
Då han åter ett ögonblick stod där och hvilade, blåste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
