Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse om innehållet i depeschen, sedan kan den lugnt få
vandra vidare.
— Jag fruktar vi få ingen lätt dust, invände tviflaren.
Är den där kuriren samme man, som kastade undan fem långa
natalfrivilliga, ja, då kan han nog också ge oss åtskilligt
arbete.
— Bah! vi ha ju natten på vår sida och därtill en smal
passage. Yi skola hålla oss osynliga intill sista ögonblicket —
då hugger den ene tag i hästen och den andre lyfter
honom ur sadeln — sedan går nog allt bra.
Nu tystnade de.
Piet hade med växande intresse följt samtalet och
förstått hvarje ord däraf. Då han hörde, att det var tal om en
kurir, som man här skulle lura på, tänkte han med förfäran
på om det planerade öfverfallet kunde gälla hans far. Hur
skulle han kunna hjälpa honom att möta den hotande faran.
Men oafsedt detta — här handlade det om ett förräderi mot
hans fädernesland, som kunde hafva oberäkneliga följder. Var
det då ej hans heliga plikt, att afstyra utförandet af denna
brottsliga plan med alla till buds stående medel. Piet kände,
hur blodet stockade sig i hans ådror och hufvudet brände!
han hade så när sprungit upp och försökt göra processen
kort med de båda männen, men han fann det i nästa
ögonblick förståndigare att invänta hvad som komma skulle.
Då hördes långt i fjärran hofslag — en ryttare tycktes
närma sig på landsvägen. En hel störtflod af planer började
hvirfla i Piets hufvud. Blodet rusade genom ådrorna och
pul-sarne hamrade. Han ville det och han ville det, ja tusen
saker ville han företaga sig och kunde ändock ej komma till
något beslut.
Nu tycktes också männen därnere hört hofslagen, ty
Piet kunde tydligt uppfatta att de reste sig upp.
— Pass på—det är han! hörde han den ene säga, under
det den andre brummade några oförståeliga ord för sig själf.
Midt på landsvägen kunde Piet nu skönja konturerna af
en mörk gestalt på ungefär 200 yards afstånd. Trots
mörkret och vägens dåliga beskaffenhet red denne i god traf. Inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
