Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästen, med högra armen uppåtsträckt och karbinen hårdt
omsluten af handen.
— Far! ropade Piet åter och kastade sig förtviflad ned
bredvid den sanslöse.
Det var verkligen hans far. Sonen hade, trots mörkret,
genast känt igen det långskäggiga ansiktet. Piet fattade ett
kraftigt tag i hästens tyglar och hade honom med ett ryck
åter på benen. Kärleksfullt lyfte sonen sedan upp fadrens
hufvud och lade det på hästens filt; därvid kände han, hur
varmt blod rann ned öfver hans hand. Han tog fram sitt
elddon, sökte rätt på en träbit och ämnade tända eld på
densamma. Då rörde det sig något framför honom, där som det
andra skottet fällt häst och ryttare. Piet drog genast sin
jaktknif och ilade dit, men mannen som fallit där, stod
redan på fötter och sprang, då han såg sig hotad, bortåt dalen,
följd af Piet.
Mannen var en god springare, och den nyss utståndna
förskräckelsen tycktes gifva den fege lönmördaren vingar,
men Piets unga ben voro ännu snabbare. Snart hade han
nått flyktingen och fattade honom i kragen, men den starke
mannen skakade med ett kraftigt ryck åter ynglingen ifrån
sig, och med en afsliten rockkrage i handen stod Piet och såg
mannen försvinna i mörkret.
Piet hade ej tagit någon skada. Han ilade genast
tillbaka till sin far, som nu till sonens stora glädje låg med
ögonen uppslagna.
— Hur kom du hit, pojke? frågade han flämtande.
Piet blef tills vidare svaret skyldig. Han ilade fram
till bergväggen och plockade ihop en liten bundt torra
grenar, hvilka han sedan tände bredvid fadern. Därpå
undersökte han såret — en djup och lång, starkt blödande skråma;
tydligen hade fadern i fallet slagit hufvudet mot en skarp sten.
Snabbt ilade Piet ned till floden, hämtade vatten i sin
hatt, tvättade såret och anlade ett förband så konstfärdigt
som trots någon fältskär.
Under tiden växlade far och son frågor och svar. Rörande
voro gossens svar och svagare och svagare blefvo fadrens före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
