Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bolson Neck fallne son gnagde, hade ej kunnat försona sig
med att äfven veta sin yngste son vara i fält. Väl gjorde
Piet ett häftigt motstånd mot att behöfva begifva sig hem,
men till slut hade det dock lyckats fadern att få den tappre
pojken därtill.
Då den till Volksrust förande, åter iordningställda
järnvägen dock först var användbar vid Modderbridge, skulle Piet
rida vägen öfver Beith till Dundee och först sedan fara
vidare med järnvägen. Då pojken genom att taga denna väg
kom nästan omedelbart förbi farmen, där Vanheerden blifvit
mottagen som flykting, skulle han rida dit och framföra
faderns hälsning. Det hade Piet också gjort och meddelade
nu fadern, att han träffat familjen i ytterst utblottadt
tillstånd. Jan Oosthuizen hade visserligen snart tillfrisknat
från de kroppsliga skador, han lidit, men några dagar senare
vid rifvandet af de ännu kvarstående förbrända delarne af
huset träffats af en nedfallande bjälke och blifvit svårt sårad.
Men icke nog härmed. Alla svarta hade rymt från farmen
och någon ersättning stod ej att få. Akrarne kunde därför
icke skötas och kreaturen fingo ingen tillsyn. Då allt
saknades dem, hade Hendrik, farmarens son, kommit på den idéen
att sälja fåren och kreaturen innan de svulto ihjäl eller sprugo
bort, till de framför Ladysmith stående boerna. Detta
elände hade föranledt Piet att föreslå farmaren och hans
hustru att öfvergifva gården, och han hade inbjudit dem att
öfverflytta till Vanheerdens farm. Också där var det nu ondt
om arbetskrafter, och han trodde därför säkert att fadern
skulle gå in därpå.
Vanheerden kände det djupaste medlidande med
farmaren och var smärtsamt berörd af att nödgas anse sig som den
egentliga orsaken till dennes ruin. Naturligtvis gillade han
Piets handlingssätt till fullo och berömde i sitt sinne Piet
som här trots sin ungdom funnit en sådan präktig utväg att
hjälpa. Därefter kom han att tänka på den tjufaktige
hinduen, som ödet fört i hans väg, och han hade fast föresatt sig
att tvinga denne att lämna ifrån sig ädelstenen, hvilken nu
skulle komma farmaren dubbelt väl till pass. Dag efter dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
